Sverige i bottenstrid: Hög tid för nationell vätgasstrategi!
I juni inviger Italien sin nationella vätgasstrategi. Därefter är Sverige bland de absolut sista i EU som ännu inte har en sammanhängande, politiskt beslutad strategi för vätgasens roll i omställningen till ett hållbart samhälle. Regeringen bör skyndsamt ta fram en handlingsinriktad strategi, förankrad med näringslivet.
De flesta inser nu att vätgasen har en central roll för att nå de klimatmål vi enats om globalt med Parisavtalet samt på EU-nivå med Fit for 55 för år 2030 och klimatneutralitet år 2050. I Sverige har vätgasen en särskilt viktig roll eftersom den är nyckeln för tung industris omställning, samtidigt som vi har en stor andel transporter som är svåra att elektrifiera, inte minst inom sjöfart och flyg. Tack vare vår höga andel fossilfri och förnybar el i elsystemet, har vi bättre förutsättningar att producera grön vätgas än alla andra EU-länder. Vi har dessutom ledande aktörer inom de flesta delar av vätgasens värdekedja.
Därtill har Sverige de mest långgående klimatmålen för transportsektorn, med krav på 70 procents utsläppsminskning 2010-2030, och det tuffaste utsläppsbetinget från EU till samma årtal. Missar vi det måste vi köpa utsläppsrätter för mångmiljardbelopp eller betala dryga böter – pengar som rimligen hellre används för svensk omställning än skickas till Bryssel.
Utifrån detta är det märkligt att Sverige ännu inte har en nationell vätgasstrategi, särskilt som det redan finns utförliga, brett förankrade initiativ bland annat från Energimyndigheten, Fossilfritt Sverige och Energigas Sverige. Vätgasen har en nyckelroll för att EU-mål och nationella mål till 2030 ska kunna uppfyllas. Men det är bråttom! Flera konkreta åtgärdsbehov har redan identifierats och det är dags att gå till beslut. En nationell, handlingsinriktad vätgasstrategi bör kunna aviseras redan som en del av den nationella energi- och klimatplan Sverige den sista juni ska lämna till EU-kommissionen, med konkreta åtgärder i höstens budgetproposition.
En handlingsinriktad, framgångsrik nationell vätgasstrategi behöver innehålla följande fem punkter:
- Tidsplan: Regeringens nya energiproposition anger målet 300 TWh fossilfri el till 2045, men saknar tyvärr delmål längs vägen vilket gör att industrin inte vet om det finns tillräckligt med el för deras investeringar. För vätgasen och dess derivat behövs mål för åtminstone 2030, 2040 och 2045, uttryckt som kapacitet och bidrag till klimatmålen.
- Sektorssamverkan: Vätgasens stora värde består i att den är sektorsövergripande, exempelvis kan överskottsel lagras i vätgas och icke återvinningsbart avfall cirkuleras till vätgas som kan användas i industrin och fordonssektorn. För att maximera nyttorna behöver en vätgasstrategi vara sektorsövergripande och visa hur samverkan med olika aktörer gynnas.
- Försörjningstrygghet och resiliens: En ökad produktion av fossilfri vätgas och elektrobränslen minskar Sveriges sårbarhet, genom att mer energi kan lagras och användas för lokal försörjningstrygghet och därmed ersätta importerade fossila bränslen. Denna aspekt är svagt utvecklad i många av våra grannländers vätgasstrategier, troligen för att de arbetats fram i en tid då säkerhetsläget inte bedömdes som lika oroande som nu.
- Nationell samordning: Att Sverige är så väldigt sena med att anta en nationell vätgasstrategi kan ge bilden att vi har låga ambitioner. Tvärtom bör Sverige inom transportsektorns och industrins omställning bli ett europeiskt föredöme för vätgassamhället, med fossilfri vätgas, elektrobränslen och fossilfritt stål som budbärare. Det bör också vara vägledande när vi som land ska konkretisera EU:s AFIR-direktiv om tillgången på vätgas och laddinfrastruktur för fordonssektorn samt förnybarhetsdirektivet RED III, som syftar till att främja användningen av förnybar energi. Regeringen bör snabbt och tydligt uppdra åt exempelvis Energimyndigheten att långsiktigt samordna vätgasomställningen. Nationell samordning kräver tydlighet kring roller och ansvar, både när det gäller myndigheter och övriga aktörer som ska investera i omställningen.
- Affärsmässig lönsamhet: Det oberoende forskningsinstitutet IVL, anger att de som ”investerat i vätgas redan idag har gjort det för att de tror på tekniken och dess roll i omställningen och ser till vilket värde investeringen kommer att ha i framtiden, snarare än att sätta benhårda krav på avkastning på kort sikt.” Sådana aktörer förtjänar allas vår hyllning, men för att omställningen ska ta fart måste den vara affärsmässigt lönsam. Energimyndigheten anger att ”Utsläppspriset är idag inte tillräckligt högt för att lösningar baserade på fossilfri vätgas ska kunna konkurrera med motsvarande fossila alternativ”. Det ger staten en självklar roll att skyndsamt säkra lönsamhet, där dagens fokus på delfinansiering av anläggningar behöver kompletteras med att skapa en snabbt ökande efterfrågan på vätgasen.
”Det återstår flera hinder för att fossilfri vätgas ska kunna produceras, lagras, transporteras, distribueras och användas i en omfattning som krävs för att omställningen ska bli av”, konstaterar Energimyndigheten. Det är hög tid att systematiskt hantera dessa hinder, så att Sverige blir en ledande vätgasnation. Det är dags för en nationell, handlingsinriktad vätgasstrategi.
Björn Aronsson, VD, Vätgas Sverige
Mattias Goldmann, Grundare, 2030-sekretariatet
Maria Malmkvist, Energigas Sverige
Åsa Pettersson, VD, Energiföretagen
Beatrice Torgnyson Klemme, VD, BioDriv Öst
Björn Santana Arvidsson, vVD, Nordion Energi H2
Patrik Hermansson, Head of Business Development Nordics, Uniper
Christer Wikner, VD, Metacon
Sara Wihlborg, Sverigechef, Lhyfe
Claes Fredriksson, VD och grundare, Liquid Wind
Hillevi Priscar, Sverigechef, OX2
Gustav Granberg, VD, Plagazi
Magnus Sahlin, VD, Trelleborgs Energi AB
Matilda Afzelius, VD, RES Nordics
Peter Enå, VD, Hydri AB
Peter Rydebrink, Managing Director, Euromekanik
Debattartikel har publicerats i Aktuell Hållbarhet 16 maj: https://www.aktuellhallbarhet.se/alla-nyheter/debatt/sverige-i-bottenstrid-hog-tid-for-nationell-vatgasstrategi/
